Villa Lidköping BK formsvacka

6-7, 1-1 och 2-3. Ja, dessa är Elitserieledarnas tre senaste resultat. Och inte bara det. Förlusterna kom på hemmaplan mot åttan, samt tian i tabellen. Med en så bra start på säsongen så är det förvånande hur dåligt det gått. Villa saknar något. En ledare. En 83:a.

Ända sedan Daniel Andersson lämnade har Villa känts lite sämre. Man försöker hitta spelaren som kan styra laget. Johan Esplund, David Karlsson eller Jesper Eriksson. Inga av dem funkar. Även de yngre försöker styra. Spelare som Martin Karlsson och Joel Broberg försöker sig på att styra och ställa. Men inga av dem kan hålla ihop offensiven och defensiven, i alla fall inte som Daniel Andersson.

Villas tre senaste matcher har rent ut sagt varit usla. Man har tänkt för lite på att göra mål och för mycket på att inte släppa in något mål. Detta gör villa nervösa, vilket de verkligen inte behöver bli med tanke på att de inte möter topplag. Lagen de möter borde de kunna vinna med 5-6 mål mot. Bara titta på oddsen. Man kunde fått 19 gånger pengarna om man satte vinst på Tellus igår. Säger det inte något om den sanslöst dåliga prestationen Villa gjorde igår. Ni vet väl också att det brukar bli många mål i bandy, ibland tvåsiffrigt. I Villas två senaste matcherna  har de gjort tre mål. Tre!

Villa är även kända för sin höga publiksiffra. Idag var den knappa tretusen och man skulle kunna tro att det var tvåtusen på läktarna för stundtals under matchen var det stendött. Men för två raka förluster som serieledare på hemmaplan finns det inga ursäkter. Det är för dåligt, alldeles för dåligt. Villa behöver en förändring och den bör ske snarast. Spelsystem, tränare eller spelare. Vad som helst. Något måste ändras på.

 

SVERIGE SPELAR VM!!!!!

Jag tittar på teven, på mobilen, skärmen. Jag tittar igen och igen. Är det verkligen sant? Har Sveriges landslag gått till VM? Mot Italien(!)?  Helt ärligt tror jag fortfarande att det är söndag natt och att jag drömmer. Men hur osannolikt det än är så är det sant. Sverige spelar ett världsmästerskap i Ryssland 2018.

När Janne Andersson tog över svenska landslaget kände jag att något stort var på gång, inte hur stort. Men stort. Sveriges U21-landslaget hade vunnit EM året innan och Emil Forsberg var på väg att bli en av tyska ligans bästa spelare. Jag trodde på Sverige, absolut. Men trodde jag på ett VM? Absolut inte. För mig kändes det nästan mer sannolikt att Leicester City skulle vinna Premier League än att Sverige skulle spela i Ryssland nästa år. Men ju längre tiden gick, desto större verkade hoppet. En vinst mot ett franskt landslag, som enligt mig är i klass med det landslag som vann VM 1998, gjorde mig till och med hoppfull. Och nu play-off:et.

Ja, Sverige fick kanske inte det bästa Italien någonsin emot sig, men det var Italien. Ett Italien som vunnit 4 världsmästerskap. Ett Italien med en av världens bästa målvakt genom tiderna. Ja, tisdagen den 17:e oktober var något mindre hoppfull. Men, men… veckorna gick och helt plötsligt var det fredag den 10:e november. Sverige ska spela hemma mot Italien på ett fullsatt Friends Arena. Nästan ingen går in med stora förhoppningar. Vi är ”underdogs”. Vissa tror faktiskt på en vinst på hemmaplan och mot alla odds så blir det också en vinst i Stockholm. Jakob Johansson skjuter mot vänstra stolproten och bollen styrs åt högra. Ja, med marginaler vinner vi den första matchen.

Tre dagar senare spelas den andra matchen. Den spelas i Milano på både Milans och Inters hemmaarena Giuseppe Meazza-stadion eller som vi andra kallar den. San Siro. Tror vi på oss denna gången. Nej, majoriteten av oss gör inte det. Vi svenska har nästan aldrig kunnat spela på ett 0-0 resultat. Men klockan blir 20:45 börjar matchen. Tiden går. Det går 15 minuter, 30 minuter och efter 48 minuter står det fortfarande 0-0. Andra halvlek startar. Det går 5 minuter, 10, 15 och 30 minuter. Sedan har det gått 80 minuter av den andra matchen. Italien börjar pressa på rejält. 10-15 anfall pressas fram av italienarna och Sverige räddar alla av dem. Klockan tickar. 90+stopptid. Fjärdedomaren visar fem minuter på skylten. Klockan fortsätter att ticka. 91, 92, 93, 94, 94.30, 94.40, 94.55… Domaren blåser offside och matchen är slut. Sverige är i med i VM och Italien är det inte.

Sverige spelar ett världsmästerskap för första gången sedan jag var 3 år. 12 år senare kommer jag att få se dem igen. Då med ett nytt landslag. Så den 14:e juni 2018 spelas den första matchen och den 15 juli spelas finalen. Ser vi Sverige i Ryssland? Ja. Ser vi dem i finalen? Förmodligen inte, men detta kval har väl om något visat att ingenting är omöjligt.